Blog

Revista Hispanista Escandinava


13-IV-2019


”Spanien är inte längre annorlunda”

 

Den 3 december vaknade Spanien till ett nytt politiskt landskap. Uppstickarpartiet VOX på yttersta högerkanten hade tagit sig in i regionparlamentet i Andalusien med 13% av rösterna. Äntligen ett parti som talar klarspråk, tyckte somliga; en katastrof att ett högerextremt parti blivit en maktfaktor på regional, förmodligen också nationell, nivå. Reaktionerna på VOX lät inte vänta på sig. Från en dag till en annan hade antifascistiska demonstrationsgrupper bildats, i flera större städer i Andalusien. Ungdomar i sovsäckar på torg och gator i protest mot den fascism som man trodde att Spanien var immun emot. I spansk politik är steget kort från ord till handling.


      Under de senaste två decennierna har populistpartier fått en ansenlig representation i de nationella parlamenten i Europa och i många fall ingår de i de sittande regeringarna, i mer eller mindre ohelig allians med andra partier. Att det skett en politisk vindkantring i de flesta länderna i Europa är ingen nyhet vilket lett till Europasamarbetet kärvar betänkligt. Naturligtvis är Brexit, migrationsfrågorna och Bryssels klåfingrighet i alla möjliga frågor viktiga faktorer för att förstå den Europaskepsis som har växt sig stark i medlemsländerna. Man sluter de egna leden och slår vakt om sitt. 


       Spanien har varit ett lysande undantag från dessa tendenser. Det har helt enkelt inte uppstått något högerkonservativt populistparti, förrän nu hösten 2018.  På det nationella planet har det politiska spektrumet har varit relativt sammanpressat från demokratisk socialism (Partido Socialista Obrero Español) till borgerlig konservatism (Partido Popular). Det som hänt i Andalusien får dagstidningen El País att ersätta det slitna uttrycket ’Spain is different’, ofta använt om Spanien under Francotiden, med ’Spain is not different’, med ironisk udd riktad mot de länder som ansåg att Spanien tidigare var annorlunda och outvecklat. Nu har Spanien sällat sig till de länder som har ett populistparti på högerflanken, precis som Marine Le Pens Nationell Samling, som i Nederländerna, Italien, Ungern, Österrike med flera. Det är knappast något smickrande sällskap.

     Låt oss se på händelserna i Spanien ur ett bredare perspektiv. Populism används ofta lite vårdslöst om politiska ideologier och rörelser som egentligen är ganska olikartade.


Populism inte är ett entydigt begrepp i politisk vetenskap. Enligt José María Serrano, professor i ekonomisk historia vid universitetet i Zaragoza, bör populism ses som en uppsättning av drag med vissa gemensamma grundvärden, där en del drag är mer framträdande än andra. Populistpartiet i Ungern, Fidesz, skiljer sig givetvis från Dansk Folkeparti, som i sin tur skiljer sig från brittiska Ukip eller det svenska SD. Det säger sig självt att dessa partier har uppstått i skilda samhälleliga, historiska och politiska verkligheter. Den nationella grogrunden betingar partiets politiska innehåll och mål, låt vara att partiernas ideologi och föreställningar om världen är stöpta i samma form. 


      VOX passar väl in i denna mall. Man torgför en uttalad misstro mot det politiska etablissemanget. Folket är utnyttjat och fört bakom ljuset av makteliten där korruption, bestickning och klientelism är legio. I Spanien har också korruptionsskandalerna avlöst varandra, oftast beskyllt har Partido Popular varit under José María Aznars och Mariano Rajoys regeringsperioder. Korruptionsrättegångar återkommer ständigt och i många fall har rättvisan svårt att göra sig gällande. En hel del rinner ut i sanden. Detta är en del av bakgrunden till VOX framgångar.


       ”Basta ya” (Det är nog nu) är det många som tänker. Landets behöver en reningsprocess för att röka ut det inpyrda, mutor, nepotismen och vänskapskorruption. Liksom Don Quijote  gick till storms mot väderkvarnarna i tron att de var jättar, på samma sätt vill VOX bekämpa de nuvarande avarterna och åstadkomma ett mer hederligt och moraliskt samhällsliv. Men det är bara en del av svaret på att VOX uppstår nu och får den uppslutning som partiet fick i Andalusien och det stöd på12 till 14 procent som man beräknar att partiet har idag inför de allmänna parlamentsvalen den 28 april.


       Den andra delen av förklaringen är den katalanska frågan som tveklöst har katalyserat de politiska processerna i landet. Den ogiltiga omröstningen om Kataloniens suveränitet den 1 oktober 2017 (på spanska 1-O) har lett till en stark polarisering. Denna omröstning sjösattes helt i strid med Spaniens författning och intervenerades av den nationella ordningsmakten. Detta ledde till en serie skärmytslingar där självständighetsivrarna (”los independentistas”) inte var sena att anklaga polisen för övervåld. Trots en rad oklarheter utropades den katalanska republiken som godkändes av det katalanska parlamentet den 27 oktober 2017. Vi befinner oss i efterdyningarna av denna händelse som rubbat jämvikten i spansk politik. Rättsprocessen mot de katalanska politiker som medverkat i försöket att ensidigt skilja Katalonien från Spanien pågår sen en tid tillbaka, och de anklagade riskerar mycket långa fängelsestraff. 


      VOX deltar aktivt i denna rättsprocess i vilken de anklagade står till svars för ”uppror” (på spanska rebelión y sedición) mot landets konstitution. Deras handlande är närmast att betrakta som landsförräderi, för vilket det rättsligt inte finns utrymme för strafflindring eller benådande av politiska skäl. De som tar parti för de häktade katalanska ledarna hävdar att detta 1-O främst syftade till att låta det katalanska ”folket” själva få avgöra sin framtid. Det var i grunden en demokratisk handling som staten Spanien nu vill bestraffa dem för. Den andra sidan hävdar ett brott mot konstitutionen måste beivras enligt lagen, och rättsmaskineriet är igång. Här finns VOX som en aktiv part i utfrågningarna av vittnen och anklagade.


      Frågan om hur de häktade katalanska politikerna ska benämnas har blivit ett slags vattendelare under den tid som gått sedan 1-O. Är de politiska fångar (presos políticos) eller politiker som är fängslade (políticos presos)? Ingen som sympatiserar med separatisterna i Katalonien väljer något annat än den första varianten. Enligt dem - politiker, media och folk i allmänhet - är dessa personer häktade för sina åsikters skull. För den andra sidan är det lika uppenbart att dessa personer är fängslade för sitt attentat mot konstitutionen som Katalonien en gång i tiden ratificerade med bred majoritet. 

    

      Var VOX står i den katalanska frågan är råder inga tvivel om, Spanien är en enhetlig nation och några experiment som sätter grundlagen ur spel kan inte tolereras. VOX idégrund är på denna punkt mycket klar, de 17 regionala autonomierna som utvecklats sedan demokratin infördes efter Franco 1978 är mest av ondo, kostsamma och splittrande av nationen. Vålnaderna från det förflutna går igen. Francos paroll om ”España – una, grande y libre” (Spanien – ett, stort och fritt) ekar nästan ordagrant i partiets ledare Santiago Abascals segertal efter framgången i Andalusien hösten 2018.      

                                                                                               

      Högerpopulistiska partier har fått en stark utbredning i Europa under de senaste decennierna och det råder inget tvivel om att VOX är samma andas barn, dock med en ”spansk” profil. Tonvikten ligger främst på nationens enhet, begränsning av autonomiernas makt eller rent ett avskaffande av självständiga regioner, stark begränsning av invandring (migration över Medelhavet, ofta via den spanska enklaven Melilla), antiglobalism, protektionism, antifeminism, motstånd mot fri abort, samkönade äktenskap och liknande. Det verkar som man vill vrida utvecklingen tillbaka till 1978 då det postfrankistiska Spanien föddes och tog form. Enligt VOX borde det land som Franco lämnade efter sig ha förvaltats bättre inom en demokrati som tar fasta på de eviga ”spanska” värdena. Den spanska nationens enighet och okränkbarhet, Kastiliens nationsbildande roll och därefter Spaniens historiska bedrifter går före jämställdhet, modernitet och regional pluralism.


          Dessa två åsiktspaket går på tvärs, och det råder inget tvivel om att VOX skickligt utnyttjar delar av idéarvet efter Franco och vid rätt tidpunkt. Partiets frontfigurer, ordföranden Santiago Abascal fostrad i Partido popular i norra Spanien, och generalsekreteraren och advokaten Javier Ortega Smith, är slipade taktiker och skickliga talare. Deras kritik av avarter i det spanska samhället och handhavandet av den katalanska frågan är skoningslös. Det är påfallande hur medvetet partiet arbetar med sociala media, inte minst YouTube där de ofta krossar motståndaren genom en överlägsen debatteknik. Efter framgången i november 2018 i Andalusien går VOX fram med egna kandidater i de allmänna valen som hålls nu i april.


     Det ligger nära till hands att dra en parallell mellan VOX och SD, alla skillnader till trots. Den beröringsskräck som flertalet partier har känt inför SD är inte lika uttalad i fallet VOX. I Andalusien är VOX stödparti till en koalition mellan Partido Popular och Ciudadanos, ett snarast liberalt centerparti. Nu en dryg månad före valet i Spanien är VOX definitivt ett etablerat parti som enligt prognoserna kommer att få 12-14 procent av rösterna. Partiet betraktas som ultrakonservativt och extremt i media men många ser med respekt på vissa avsnitt av deras program. Många delar VOX uppfattning att det krävs en annan och tuffare politik för att komma till rätta med den katalanska separatismen. De ledande politikerna i VOX har ofta anklagat det konservativa Partido Popular för att vara fegt och mesigt.


       VOX uppfattas som ett uttalat maskulint parti, och dess främsta företrädare har en nog så machistisk framtoning. Dess syn på kvinnors emancipation, på genusrelaterat våld och på en rad sociala reformer för att stärka kvinnans ställning (t ex den nya föräldraförsäkringen med lika lång öronmärkt tid för makarna) är uppseendeväckande reaktionär.  Man förnekar att mäns våld mot kvinnor i nära relationer skulle vara ett problem som kräver särskilda åtgärder och ett eget lagrum. VOX företrädare anser att man bedriver en klappjakt på män som kriminaliseras bara för att de är män. Dessa åsikter har väckt ett ramaskri och säkerligen har detta fått många kvinnor att vända partiet ryggen.     

       

        Vad är det som händer i Spanien och varför har det inte hänt tidigare? Genombrottet för VOX tycks ha tagit spanjorerna på sängen och i TV har upprörda debatter avlöst varandra. Vad är det för slags parti? Ultrakonservtivt? Populitiskt? Fascistiskt? Nationalistiskt och patriotiskt? Eftervalsdebatten i december 2018 hade något yrvaket över sig: hur är detta möjligt i Spanien? I sin föreläsning i oktober 2018 nämner professor Serrano inte VOX, som för det stora flertalet spanjorer inte stämmer med deras självbild. I och med övergången till demokrati efter Franco har Spanien strävat efter modernitet och tillhörighet till Europa. Man var snara att ansluta sig till EU och anta euron. Spanien, turistlandet nummer ett, blev en framgångssaga, även på det ekonomiska planet, så länge det varade. Det kan tyckas märkligt att Spanien under den förlamande lågkonjunkturen från 2008 höll fast vid liberala värderingar och internationalism. En del av förklaringen kan vara att det stora flertalet spanjorer definitivt brutit med Francotiden och var fast beslutna att skapa ett nytt demokratiskt Spanien.


     Sammanfattningsvis, de flesta är ense om att den politiska kartan håller på att ritas om i Spanien. Det vänsterpopulistiska Podemos (”Vi kan”) uppstod som en reaktion på de korruptionsskandaler som drabbade den politiska kasten, i synnerhet Partido Popular. Genombrottet för högerpopulistiska VOX, grundat 2013 av bland andra Santiago Abascal, är snarare ett svar på den havererade regionalpolitiken och Kataloniens utbrytningsförsök 2017.


     Den andra frågan som gett VOX en kraftig skjuts framåt är invandringen över Medelhavet där Spanien har gjort en stor humanitär insats när Italien och Grekland har stängt sina gränser. Så gott som varje dag under hösten 2018 rapporterades om grundgående båtar, pateras på spanska, som fångades upp av den spanska sjöräddningen. Trafiken är mest intensiv Alborán-havet mellan Afrika och sträckan Gibraltar till Cádiz. Inställningen från de styrande och från folket har varit generös; man har till exempel hållit demonstrationer, bl a i Katalonien, för att visa att man är villig att ta emot flyktningar. Här har man av nödtvång infört en betydligt mer restriktiv politik, som så många andra europeiska länder.  

  

     VOX deklarerar en helt annan och betydligt snävare syn på immigrationen. I andra delar av VOX program verkar likaså klockan vridas femtio år tillbaka i tiden: 1. Autonomiernas makt ska beskäras eller helt avskaffas och de ska inlemmas i ett enhetligt Spanien. 2. Partier som inte godtar Spaniens enhet ska inte få förekomma 3. Illegala immigranter ska avvisas 4. Lagen om genusvåld (kvinnofrid) ska upphävas. 5. Forskning och publikationer om det Historiska Minnet (brott begångna under Francoregimen) ska inte få förekomma. Det är en nattsvart programförklaring som upprör många inom press och media, dessutom presenterad med olika retoriska knep som skrämselpropaganda och idyllisering av det förflutna. 2019 är ett supervalår i Spanien. Då får vi se om VOX draksådd har slagit rot eller om det framåtblickande, jämlikhetssträvande, öppna och generösa Spanien håller VOX stången.


Johan Falk

Professor e m i spanska vid Stockholms universitet

 

 

 

 

 



febrero 2019


DECÍAMOS AYER... (Dicebamus hesterna die)



Con el deshielo del 2019 reaparece en la geografía escandinava un nuevo número de RHe, una nueva página web, y un nuevo equipo que espera contar con vuestro beneplácito, lectores, para seguir compartiendo la pasión por la letras hispanas y su divulgación en Escandinavia y el mundo entero. 

Más noticias y artículos de opinión se irán publicando en esta sección en los próximos días...

Vale,

Rhe

Contacto


contacto@revistahispanistaescandinava.com

 

editor@revistahispanistaescandinava.com


Revista Hispanista Escandinava

© Copyright. All Rights Reserved.